Slutspurt

Hejsan 

Vi njuter av de återstående dagarna i New Zeeland. Skydivingen var en riktig favorit. Vilken kick. Snacka om dödsångest när man stod i öppningen i flygplanet och tittade ner mot marken. Det fanns ingen återvändo i och med att du satt fast på en partner och det var han som bestämde.  När han sa nu kör vi pumpade adrenalinet till max.  Resten gick snabbt. Vi slängde oss ut ur planet och föll. Killkill i magen och en underbar känsla infann sig. Vi föll fritt fall i cirka en minut innan fallskärmen fälldes upp. Vyn var fantastiskt vacker.

Igår hyrde vi mountain bikes och tog oss upp på ett berg fullt av MTB-tracks. Personligen tycker jag (Nathalie) att det var ganska läskigt men efter ett tag lärde man sig tekniken och då var det riktigt skoj. Kände mig som ett proffs, såg säkert ut som allt annat än ett proffs.. Oskar var duktig och åkte lite svårare backar. Båda var totalt möra i ben och rumpa när vi kom hem. Vilken bakläxa man får när man avstått från träning sedan december..  Vi hade i alla fall superkul och kanonväder.

Idag har vi testat på rafting. Hittade ett billigt erbjudande så var bara tvungna att testa. Det var kul men vi tyckte att det var lite mesigt och hade gärna testat på en högre nivå. Vi åkte runt på floden och chillade, åkte ner för ganska många rafter och var nära på att välta ett par gånger. Vid ett ställe var floden väldigt lugn men ström så då hoppade vi i och flöt bredvid båten. Relaxing. Vi hade ett skönt gäng och det var en bra avslutning på vår aktiva del av vår tripp. Nu blir det några dagar då vi bara tar det lugnt och har riktig semester.

Detta kan vara ett av de sista inläggen som vi skriver. Det betyder att det snart är hemfärd. Sorligt men ändå så kul! Kommer sakna resandet men saknar ju er just nu. Man kan inte få allt..

I övermorgon klockan 6 (onsdag morgon för oss, tisdag kväll för er) lyfter planet från Auckland och tar oss till Sydney där vi spenderar två nätter innan vi hoppar på nästa plan till Abu Dhabi, London och så småningom (33 timmar senare) Göteborg! Vi lyfter från Sydney vid 16.00 tiden den 24 februari och landar i Göteborg klockan 12.00 den 25 februari. Alltså bara 20 timmar. Om vi fortfarande har våra klockor kvar på Sydneytid ända tills vi landar i Göteborg kommer vi uppleva nästan hela 25 februaridygnet två gånger. Konstigt det där med tidszonerna. 

Kram och puss minibuss

Hej svej leverpastej

Puss och kram skumbanan

Hej då stortå

Oups, vi råkade visst hoppa ur ett flygplan

Gissa vad vi har gjort?

Mer bilder finns på en cd-skiva som ni får se när vi kommer hem.

Bara 5 dagar kvar!

Alla hjärtans dag

Igår  var det kärlekens dag och det firade vi med italiensk restaurang. Supermysigt och framförallt väldigt gott!

I förrgår simmade vi med vilda delfiner! Vattnet var 15 grader varmt/kallt men det gjorde inget då vi var omringade av häftiga delfiner. Kaptenen uppskattade antalet delfiner till 500 stycken och det kan variera från ca 200 till 1200 så vi var nöjda. Det var helt underbart! Man var omringad av delfiner nästan hela tiden och de var överallt. Magnifikt! Genom att sjunga eller splasha i vattnet fick man deras uppmärksamhet och fick dem att simma runt en. Coolt!

Ni finns hela tiden i våra tankar och ja - vi längtar hem!

Kramar Nathalie och Oskar

Nu händer de grejer.

Vi har under den senaste veckan hyrt bil två gånger. Första gången begav vi oss till Abel Tasman National Park och vandrade omkring där bland regnskogen och fina stränder Den andra gången checkade vi in Milford Sound som är en fjord, alltså vatten omringat av höga berg. Där åkte vi på en båttur. För andra gången denna resa (första gången på Withsundays) tappade vi andan när vi såg hur vackert det var. Inte konstigt att Milford Sound kallas för ett av världens finaste ställen. Absolutely stunning!

Mellan de två bilutflykterna har vi vandrat på Franz Josef glaciär. Vi kröp i grottor, klämde oss genom trånga springor, tog oss upp och ned bland ishögarna (med eller utan uthuggna trappsteg) och hade jättekul!

Vi har varit också på Puzzleworld och virrat bort oss bland labyrinter, illusioner och synvillor samt sett vilda sälar.

Skriver lite mer under varje bild i och med att det blev ett par stycken..

Puss och kram

Abel Tasman – promenad med oss, Nadine, Liyanne och Johanna

Abel Tasman – utsikt från straden

Abel Tasman – en av stränderna vi låg på

Cape Foulwind Seal Colony

Punakiaki Pancake Rocks

En av lookouten vi stannade på med bussen

Franz Josef - regnskogspromenad

Franz Josef - hopp uppe på glaciären

Franz Josef – starten på glaciärhiken. Glaciären syns i bakgrunden

Franz Josef - klättra, klättra

Franz Josef - Oskar tar sig fram

Franz Josef – Nathalie i en av grottorna som var som en rutschkana

Franz Josef – Hackposé

Franz Josef – Oskar i en isgrotta med blankis

Fiordland – utsikt på väg till Milford Sound

Milford Sound – Liyanne, Rickard, Nathalie och snötoppar

Milford Sound

Milford sound - vi <3

Milford sound - Oskar

Milford Sound - helt underbart

Milford Sound – Längst ut där fjorden mötte havet var det dimmigt 

Milford Sound – Sälar som låg och vilade på klipporna

Milford Sound - vattenfall

Milford Sound

Saknar er

Nya äventyr och trötta ben

Har under de senaste dagarna rört på oss mer än någonsin.  I onsdags gjorde vi en cave tour i Waitomo Caves som inkluderade fem olika moment. Det började med abseiling ner för en 27 meters djup skreva, ner i en grotta. I grottan tittade vi på glow woms och åkte gummiring (black water rafting) nerför forsen som flöt genom grottan.  Det var underbart att ligga och flyta på ringen i den mörka grottan och titta upp på stjärnhimlen av glow worms. Väl inne i den djupa grottan provade vi på caving. Vi kröp/hasade oss genom smala tunnlar och klämde oss genom trånga passager. Upp och ner, hit och dit.  Efter två och en halv kilometer var det bara att ta sig tillbaka igen – uppströms. När vi var tillbaka vid skrevan var det dags för det sista momentet nämligen klättring. Upp för den branta skrevväggen skulle klättra. Vi klarade det galant och då varit så effektiva fick vi göra abseilingen och därmed klättringen igen. Nu kom den tuffaste utmaningen – ta sig från skrevan till bilen… (Har inga bilder härifrån. Vi fick köpa en cd-skiva med våra bilder men har ingen cd.-läsare)

Dagen efter hade vi lite dötid innan Magic Bus skulle plocka upp oss från vårt fina farmhostel. Det låg mitt ute bland de gröna kullarna och hade kossor, hästar, getter, grisar och någon slags hjort i hagarna. Faktiskt väldigt avkopplande. I och med dötiden bestämde vi oss för att gå Ruakuri Bush Walk som skulle vara en av världens finaste kort-walkar.  Problemet var att walken låg en bra bit från hostlet och därmed var vi tvungna att gå lååångt. Vi hade några timmar på oss men ville inte missa bussen så vi lade i högsta växeln. Det blev alltså en extrempowerwalk i värmen upp och ner för deras kulliga landskap. Själva walken var jättemysig . Den gick i skogen (typ regnskog) vid en flod och genom grottor som förövrigt är helt fantastiska här. Riktiga konstverk. Det var med trötta ben vi satte oss på bussen.

När vi ankom till byn National Park efter diverse utflykter var klockan mycket. Vi fick lite info om Tongario Crossing som är en två mils lång walk över vulkaner. Fick därför veta att vädret för morgondagen, då vi tänkt göra walken, var sämsta möjliga – regn/snö, höga vindhastigheter och dimma. Kul! Då vi inte kunde stanna fler nätter och vänta på bättre väder (bussen går inte varje dag) var det bara att bita i det sura äpplet.  Klev därför upp tidigt och lyssnade på väderrapporten som var en aning bättre än förra dagen. Kanske skulle det klarna upp. Gött! På med underställ och regnkläder samt kängorna vi hyrt. När vi närmar oss starten på walken, vi är alltså en bra bit över havsytan,  är moln/dimma och regn det enda vi ser. Vi ger oss tusan på att vi ska göra det ändå. Det är vi, två svenska tjejer och ett amerikanskt par som inte ballar ur. Walken ska ta oss upp till Red Crater genom två branta partier med mellanliggande slätter. Ju högre upp vi kommer desto mer tilltar både vinden och regnet. Dessutom kommer vi närmre och närmre molnen, för att inte säga att vi är i dem. När vi når de högsta partierna (2400 meter) är vinden så kraftig att vi måste hålla oss i stora vulkanstenar för att inte trilla omkull. Det spöregnar och walken är vi bara 2-3 meter i bredd, högst uppe på ett berg. Blåsten håller på att välta oss och vi ser ingenting av den vackra vyn. Allt vi ser är moln. Efter toppen sluttar det nedför hela vägen till slutet. Även om det inte är lika jobbigt så krävs det en kraftansträngning för att stå emot vinden. Vissa delar var ganska branta nedför och täckta med småsten. Inte lätt att få grepp. Vi passerar några sjöar men såg inte alls det häftiga runtomkring som man sett bilder på. Vi tar oss nedåt och efter 6,5 timmar är vi i mål. Genomblöta. Då händer det – solen kommer fram och det spricker upp. Även att vi kämpade mot vinden och kylan så hade vi kul och det kändes som att vara med i en överlevnadsfilm. Vi ångrar inte att vi gick men vi hade nog uppskattat det lite mer om vi inte missat hela grejen med allt det vackra Hur typiskt är det inte att det blir klart och soligt när vi kommit i mål..

Tre dagar av fullkomligt slutkörda kroppar sätter sina spår. Ikväll ska vi se på film och äta kakor.

Djuren som bodde på vårt hostel. Hjortdjuret var väldigt oklar och geten var social.

Geten och geten

På väg till Ruakuri Walk

Naturligt gjord tunnel i Ruakuri

Naturen i  National Park

Så här bra såg vi.. Vänta tills ni får se hur det ska se ut - magiskt. (Jag och Oskar i röda jackor)

We made it in worst case scenario

Trött och snygg Nathalie

Det var den lilla toppen mellan de två stora som vi besteg. Här är bilder efter och vädret är betydligt bättre. 

Rotorua, Wai-O-Tapu & Taupo

Styrde kosan eller rättare sagt Magic bus mot Rotorua, staden som luktar ruttet ägg. På vår väg dit stannade vi till vid inspelningsplatsen för hobbitbyn Fylke/Shire i Sagan om ringen-filmerna.  Inträdet var svinhögt så det blev tyvärr ingen titt för oss… Äggmöksstaden var cool då det fanns flera ställen med hot pools dvs. små pölar i vilka vattnet kokar.  Vattnet är ångtäckt och bubblar och fräser vilket gör det hela vackert. Sjön i staden har vitt/grått läbbigt vatten pga. att de innehåller mycket silikon.

Ny dag och nya möjligheter. Vi hoppade på en shuttle bus som tog oss till kokande pooler med lera – riktigt häftigt. Vi stannade också vid en geiser och såg när den började spruta ut vatten högt upp i himlen. Sista stoppet med bussen var Wai-O-Tapu Thermal Wonderland som var helt magiskt.  En lång vandringsled tog oss förbi alltifrån grottor och pooler till geisrar och vattenfall. Allting var färgat i olika starka färger på grund av olika grundämnen. Svavel stod för gult , magnesium för lila osv.

Det var dags att hoppa på Magic bus igen för att åka till Taupo. Här har vi kollat på ett enormt vattenfall och badat i hot spings. Vid den heta källan fanns två små vattenfall med 40-50 gradigt vatten som rann ut i en sjö. Ju närmre vattenfallet man kom desto varmare och till slut blev det för varmt. Det var som att ligga i ett badkar men vattnet svalnade aldrig. Dessutom fick vi chansen att se glaciärer på avstånd i och med det fina och klara vädret.

I morgon är det dags för nya äventyr

Puss och kram 

Nathalie och Oskar 

Lake Rotorua

Mud pool

Geiser

Gula sjön

En pool med typ lila vatten

Paletten som denna utsiktsplats kallades. Härifrån såg man vatten i många olika färder, likt en konstnärs palett