Vårt liv Down Under: Nya äventyr och trötta ben

Har under de senaste dagarna rört på oss mer än någonsin. I onsdags gjorde vi en cave tour i Waitomo Caves som inkluderade fem olika moment. Det började med abseiling ner för en 27 meters djup skreva, ner i en grotta. I grottan tittade vi på glow woms och åkte gummiring (black water rafting) nerför forsen som flöt genom grottan. Det var underbart att ligga och flyta på ringen i den mörka grottan och titta upp på stjärnhimlen av glow worms. Väl inne i den djupa grottan provade vi på caving. Vi kröp/hasade oss genom smala tunnlar och klämde oss genom trånga passager. Upp och ner, hit och dit. Efter två och en halv kilometer var det bara att ta sig tillbaka igen – uppströms. När vi var tillbaka vid skrevan var det dags för det sista momentet nämligen klättring. Upp för den branta skrevväggen skulle klättra. Vi klarade det galant och då varit så effektiva fick vi göra abseilingen och därmed klättringen igen. Nu kom den tuffaste utmaningen – ta sig från skrevan till bilen… (Har inga bilder härifrån. Vi fick köpa en cd-skiva med våra bilder men har ingen cd.-läsare)

Dagen efter hade vi lite dötid innan Magic Bus skulle plocka upp oss från vårt fina farmhostel. Det låg mitt ute bland de gröna kullarna och hade kossor, hästar, getter, grisar och någon slags hjort i hagarna. Faktiskt väldigt avkopplande. I och med dötiden bestämde vi oss för att gå Ruakuri Bush Walk som skulle vara en av världens finaste kort-walkar. Problemet var att walken låg en bra bit från hostlet och därmed var vi tvungna att gå lååångt. Vi hade några timmar på oss men ville inte missa bussen så vi lade i högsta växeln. Det blev alltså en extrempowerwalk i värmen upp och ner för deras kulliga landskap. Själva walken var jättemysig . Den gick i skogen (typ regnskog) vid en flod och genom grottor som förövrigt är helt fantastiska här. Riktiga konstverk. Det var med trötta ben vi satte oss på bussen.

När vi ankom till byn National Park efter diverse utflykter var klockan mycket. Vi fick lite info om Tongario Crossing som är en två mils lång walk över vulkaner. Fick därför veta att vädret för morgondagen, då vi tänkt göra walken, var sämsta möjliga – regn/snö, höga vindhastigheter och dimma. Kul! Då vi inte kunde stanna fler nätter och vänta på bättre väder (bussen går inte varje dag) var det bara att bita i det sura äpplet. Klev därför upp tidigt och lyssnade på väderrapporten som var en aning bättre än förra dagen. Kanske skulle det klarna upp. Gött! På med underställ och regnkläder samt kängorna vi hyrt. När vi närmar oss starten på walken, vi är alltså en bra bit över havsytan, är moln/dimma och regn det enda vi ser. Vi ger oss tusan på att vi ska göra det ändå. Det är vi, två svenska tjejer och ett amerikanskt par som inte ballar ur. Walken ska ta oss upp till Red Crater genom två branta partier med mellanliggande slätter. Ju högre upp vi kommer desto mer tilltar både vinden och regnet. Dessutom kommer vi närmre och närmre molnen, för att inte säga att vi är i dem. När vi når de högsta partierna (2400 meter) är vinden så kraftig att vi måste hålla oss i stora vulkanstenar för att inte trilla omkull. Det spöregnar och walken är vi bara 2-3 meter i bredd, högst uppe på ett berg. Blåsten håller på att välta oss och vi ser ingenting av den vackra vyn. Allt vi ser är moln. Efter toppen sluttar det nedför hela vägen till slutet. Även om det inte är lika jobbigt så krävs det en kraftansträngning för att stå emot vinden. Vissa delar var ganska branta nedför och täckta med småsten. Inte lätt att få grepp. Vi passerar några sjöar men såg inte alls det häftiga runtomkring som man sett bilder på. Vi tar oss nedåt och efter 6,5 timmar är vi i mål. Genomblöta. Då händer det – solen kommer fram och det spricker upp. Även att vi kämpade mot vinden och kylan så hade vi kul och det kändes som att vara med i en överlevnadsfilm. Vi ångrar inte att vi gick men vi hade nog uppskattat det lite mer om vi inte missat hela grejen med allt det vackra Hur typiskt är det inte att det blir klart och soligt när vi kommit i mål..

Tre dagar av fullkomligt slutkörda kroppar sätter sina spår. Ikväll ska vi se på film och äta kakor.