Vårt liv Down Under: Outback och chokladkalender

Efter Surfers Paradise tog vi vårt pick och pack och begav oss ut i den australienska outbacken. Då avstånden här är enorma kunde vi inte åka hela vägen in i mitten till den röda sandöknen. Trots det har vi ändå upplevt det riktiga outbacklivet. Städerna eller snarare ödebyarna ligger på 15 - 20 mils avstånd från varandra och där i mellan hittas endast något hus någon gång ibland. I byarna finns något hotell, någon kyrka, någon lanthandel, någon mack, några hus och givetvis en polisstation och en pub! Byggnaderna är gamla och slita, likaså husen. Folk bryr sig inte speciellt mycket om hur deras hus eller de själva ser ut. Marken runt om kring är torr och oftast rinner en flod genom byn. Vi passerade ett tiotal sådana här byar på vår 200 mil långa tripp. Vägarna är asfalterade men ganska smala – hastigheten är 100 -110 km/h.. Dessutom är det fullt av djur på vägarna, alltifrån emuer, kängurur till kossor och örnar. Vägarna används som transportsträckor för så kallade road trains, lastbilar som kan vara upp till 53 meter långa. Vi såg ett par stycken och ja de är väldigt långa.

En av byarna vi besökte var Lightning Ridge. Där kunde man åka olika turer runt i byn och området kring byn, som orientering hade man färgade bildörrar med nummer på plus en liten broschyr med tillhörande text. Byn är känd för sin opalbrytning (stenar i massa olika färger) så turerna visade bland annat olika ställen där man bröt opal. Då det kostade begav vi oss aldrig ner i någon av gruvorna där man grävde fram stenarna. Turerna gick även förbi massa husvagnar och baracker lagade med plåt– det var så de första opalbrytarna bodde men där bodde även folk idag. Slumområden som var riktigt skitiga. Vissa hade knappt tak över huvudet. Runt omkring allt fanns mängder av slängda saker som hade rostat eller ruttnat. Vi såg massor av rostiga bilar som folk bara övergett. Att man kan leva så. Vi hade också hört om ett bad där man kunde bada i varmt miljontal års gammalt vatten som legat någon kilometer under marken. Givetvis ville vi prova. Vattnet visade sig vara 40 grader och det var asvarmt! Det var som att sitta i en bastu fast du var i vattnet. I kombination med att regnet sakta föll på oss var badet väldigt mysigt.

Nu har vi tagit oss till Dubbo som är en lite större stad. Även om allting var häftigt är det skönt att nu vara tillbaka i civilisationen.

Vill önska grattis till Karin och Gustav!

Avslutar som vanligt med att vi har det bra och vi har fixat lite julstämning genom att vi köpt en chokladkalender. Vad mer behövs?

Kram Nathalie och Oskar

Bredden på vägen där mötande trafik mestadels består av lastbilar.

Galen lastbil som snart kommer köra om.

Sådana här krabater får man leta efter innan man sätter sig på toan när mörkret lagt sig. De har en tendens att krypa in under där spolningen kommer ut. Jätteäckligt.